Björnskit och studenter!

“På grund av den stabbiga konsistensen är det svårt att lägga rätt nivå och jag märker att kunden inte är särskilt imponerad. “

Jag skulle sluta lite tidigare en fredag eftersom lastbilen behövde in på verkstad för kontroll av en felkod. För att komma iväg ännu lite tidigare så sköt jag på lunchen och tog ett sista lass, en ränna till centrala Stockholm. På följesedeln stod det att konsistensen skulle vara S3, det är en rätt stabbig betong som brukar användas bland annat till att sätta kantsten vid trottoarer så jag antog att det var något sådant som skulle gjutas.

Kommer in till bygget och ser att man gjuter små skateboardramper, spännande, det är rätt bra lutning på de formarna kan man ju säga. Backar till och gör rännan klar för lossning, vänder roteraren på utsnurr och betongen kommer fram till öppningen och säger något i stil med “hej på er, nä, jag tänker INTE komma ut”… konsistensen var som en styvare S2 och det är sådant som vi normalt inte lossar med ränna. Den är alltså så styv att det inte går att få den ur bilen och därmed synnerligen olämplig för dagens uppdrag.

Jag inser att vi måste lätta upp betongen samtidigt som jag förstår att kunden inte vill det på grund av fallet på formarna. Jag häller i lite flytmedel och vatten och efter det så gick det att lossa den övre delen av ena hindret men sedan är det stopp. Kunden sätter igång att vibrera och raka ner betongen medan jag blir mer och mer stressad för vi står mitt i solen och det här tar tid.

Efter mycket slit har killarna fått ner tillräckligt med betong i det första hindret, det som ser ut som en liten ramp. Då är det bara en platta kvar att gjuta så vi lättar upp betongen mer och jag sätter fart och lossar. På grund av den stabbiga konsistensen är det svårt att lägga rätt nivå och jag märker att kunden inte är särskilt imponerad. Det är inte jag heller men vi jobbar på så gott vi kan.

När vi är klara har jag ca 600 liter björnskit (branschord för styv skitbetong) kvar och den förstör jag direkt med vatten. Därefter spolar jag rännan så fort det går och sedan blev det full rulle till Värtafabriken som var närmast, där jag tippade returen och spolade bilen.

Efter att nästan ha tagit med mig högtryckssprutan när jag åkte (fick syn på att den satt fast i bilen när jag började köra, puh!) blev det ett depåstopp på en mack för att köpa lunch och sedan bege mig tillbaks mot Hammarby. Då påpekar färdskrivaren att jag har 53 minuter körtid kvar innan jag måste ha 30 minuter rast, skit också, hoppas jag hinner. Evighetslånga köer var det dessutom, Söderledstunneln stängd, större delen av norra Stockholm avstängt på grund av en självmordskandidat och så en hel drös med studenter i Hammarby gjorde att jag parkerade med bara några få minuter till godo. Jag fick sista lasset runt 11.30 och parkerade vid 17, lagom less och färdig att byta bransch.