Därför ska man skydda betongen!

I den bästa av Betongvärldar skulle det inte finnas något behov av varken utveckling eller skydd av betong, detta viktiga byggmaterial som används allra mest inom byggindustrin idag. Men sådan är förstås inte verkligheten. Tvärtom, betongutveckling för förbättrad hållbarhet och mindre klimatavtryck pågår för fullt inom betongindustrin och byggbranschen. 

Och – inte minst viktigt – betongkonstruktioner i aggressiv miljö av olika slag behöver skyddas. Lämpligt och anpassat ytskyddssystem bidrar nämligen också mycket kostnadseffektivt till bättre hållbarhet och därmed ökad livslängd för konstruktionen.

Exempel på betonganläggningar som behöver skyddas i aggressiv miljö, och som jag kommit i kontakt med under mitt yrkesliv som forskare, lärare och projektledare är:

Broar – I en brokonstruktion utsätts betongen för olika nedbrytningsprocesser under inverkan av t ex vatten, vägsalt och luftföroreningar. Nedbrytningsprocesserna är av mekanisk eller kemisk natur och resulterar i betongskador och armeringskorrosion.

Blåsbildning i brobeläggningssystem med bitumenbaserat material är inget nytt fenomen, men har aktualiserats för Trafikverkets betongbroar under senare år med varma somrar. Varför och hur uppstår blåsbildning? Vilka åtgärder kan genomföras för att komma till rätta med eller åtminstone reducera problemen? En rad projektstudier har genomförts i Trafikverkets regi och förslag till förändringar i Trafikverkets regelverk och AMA Anläggning är på gång.

Parkeringsgarage – Vägsalt som bilar drar med sig in i garaget vintertid resulterar i betongskador och armeringskorrosion. Oljespill och högt slitage förekommer dessutom. De ofta mycket allvarliga skador som uppstår utgörs nästan uteslutande av rostangrepp på den ingjutna armeringen. 

Orsaken är just klorider som förs in i anläggningen vintertid. Under torra väderförhållanden torkar det tillförda vattnet bort medan kloriderna stannar kvar och kloridhalterna successivt ökar i betongen. Betongen kring den korroderade armeringen sprängs också sönder på grund av armeringens ökande volym.

Gröna tak – Läckage måste undvikas. Att bygga gröna takanläggningar blir mer och mer nödvändigt för en hållbar samhällsutveckling i våra städer. Att läckage inte uppstår under anläggningens livstid är otroligt viktigt. 

En grön takanläggning som läcker kan nämligen bli mycket dyr att reparera, vilket man förstås vill undvika. Här krävs tätskiktssystem av lämpligt slag och utförande. Upplysningsvis kan ett grönt tak avse allt från mycket tunna sedumväxtbäddar på vanliga hustak, till tjocka växtbäddar med buskar och träd som anläggs på mycket kraftiga bjälklagskonstruktioner.

Matavfallsanläggningar, kompostering, biogas. Kemiskt angrepp orsakas av surt lakvatten från främst matavfall (ättikssyra (som bildas i nedbrytningsprocessen), fosfater, ammoniumjoner, klorider m.m.) i kombination med höga temperaturer upp till 70 ˚C. Problem uppstår då lakvattnet fräter sönder betongen. 

Någon form av tätskikt som skyddsbehandling krävs för att säkerställa betongkonstruktionens funktion. Tätskiktet måste tåla den aggressiva miljön och den trafik av t ex hjullastare som förekommer på plats.

Virkestorkar – Kemiskt angrepp kommer huvudsakligen från myr- och ättiksyra, i kombination med hög temperatur upp till 90 ˚C och ett visst ångtryck. Angreppen orsakar olika typer av skador i väggar, golv och tak. 

Skadorna visar sig i form av urlakning till följd av syraangrepp, sprickbildning, flagnande tätskikt, trasiga fogar, ballastreaktioner till följd av ASR (alkalisilikareaktion), bom- och spjälkskador till följd av armeringskorrosion, bristfälliga betonglagningar och frysskador.

Djurstallar – Den kemiska belastningen kommer från urin (basiskt), gödsel, fodermedel (t ex vassle som bildar syror), tvättmedel, mjölksyra. Mekaniskt slitage tillkommer. Skador på betong i djurstallar är ett vanligt förekommande problem, speciellt vid stordrift. Här finns en utvecklingspotential för betong liksom för olika typer av skyddsbeläggning på betong. Golvytornas effekt på djuren är av största vikt.

Tjocka gummimattor används ofta på betonggolv eftersom det är skonsamt för djurens klövar. På vissa ställen läggs klinkers (mot mjölkspill). Ett annat alternativ är syrabeständig polymermodifierad gjutasfalt. 

Simhallar – Klor och saltvatten kan ställa till det. Vattnet i badhusmiljö kan orsaka problem i betong i form av armeringskorrosion, urlakning, vittring, kemiskt yttre angrepp, ASR (alkali­kiselreaktioner) och frysskador. Läckage uppstår när vattnet transporteras genom sprickor, genomföringar, fogar och betongens porsystem. Sim­ och badanläggningar är idag oftast klädda med keramiska plattor.

Betong­ eller putsytor på bassängernas väggar och botten ska före plattsättning förses med tätskikt. Betongbassänger förses med ytskikt bland annat för att bidra till bättre hållbarhet hos betongkonstruktionen (tätning mot vatteninträngning). Fogen är den svagaste länken, både vad gäller slitstyrka, kemikaliebeständighet och vattenabsorption. Bassängen står dessutom under konstant vattentryck. Sprickor och läckage kan uppstå under årens lopp och vatten kan tränga in bakom eller under tätskiktssystemet.

Jag kommer berätta om erfarenheter och resultat från projekt och utvecklingsarbete som jag har medverkat i och som berör betong i de miljöer som är listade ovan. Vilka problem och skador kan uppstå och varför? Vilka åtgärder och produkter kan rekommenderas?