MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

Bland broar i Rom med Alice!

Ylva Edwards

Ylva är teknisk doktor i Väg och banteknik samt docent i Brobyggnad vid KTH. Har arbetat på VTI, KTH och CBI Betonginstitutet/Rise. Driver sen 2017 egen konsultverksamhet i företaget Ylva Edwards Materialteknik AB. Ingår i Ytskyddsakademien och har medverkat i en lång rad forsknings- och utvecklingsprojekt.

“Sex av de åtta stenbroar som byggdes av romarna över Tibern står fortfarande kvar idag.”

Veckan före midsommar tillbringade jag i Rom tillsammans med min dotterdotter Alice, 16 år. Vi vandrade cirka två mil varje dag i stekande sol, så det blev mycket vatten och glass. Men vi gick inte bara mellan turistattraktioner som Fontana di Trevi, Pantheon, Piazza Navona, Spanska trappan, Colosseum, m m, utan också längs floden Tibern och alla dess broar. Samtliga broar från Ponte Testaccio i söder till Ponte del Risorgimento i norr passerade vi. Det blev sjutton broar totalt.

Favoriten bland broar i Rom är förstås Ponte Sant´ Angelo som leder fram till Castel Sant´Angelo. Bron är 135 meter lång och består av fem stenvalvsspann med längsta spannet på 18 meter. De sju meter höga bropelarna är vad som finns kvar idag av originalbron som blev klar 134 e. Kr. Pelarna vilar på brofundament som har anlagts fem meter under flodbädden.

För att kunna bygga brofundament i Tibern, som är både bred och har en lerbädd, använde romarna en temporär så kallad cofferdam som utgjordes av en ring av träpålar som slogs ner i flodbädden för att bilda ett hölje. När vattnet sen pumpats ut så botten av konstruktionen blev synlig fylldes denna cofferdam med vattentät (!) betong, en så kallad pozzolana bestående av kalk, sand, vatten och malt vulkaniskt berg från en plats nära staden Pozzuoli.

Produkten gjorde det möjligt för romarna att bygga mycket bra bropelarfundament. Med stenvalv gick det också att bygga långa spann. Sammanfattningsvis kunde alltså romerska ingenjörer bygga broar med start från ena sida av floden med ett spann i taget, cofferdam, sedan fundament, sedan bropelare, sedan valv osv.

Sex av de åtta stenbroar som byggdes av romarna över Tibern mellan 200 f. Kr. och år 260 står fortfarande kvar idag. Fantastiskt! Den mest prisade av dem är just Ponte Sant´ Angelo, som från början kallades Hadrian´s Aelins bro (efter den romerske kejsaren Hadrianus som regerade under perioden 117-138) och som tydligen var väldigt intresserad av konstruktion och utsmyckning under sina glansdagar som kejsare av Rom.

Bron pryds idag av ett tiotal änglaskulpturer som kom dit på 1600-talet. De bär var sitt redskap och är i naturlig storlek.

Ponte Sant´ Angelo, som numera är en gångbro, passerade vi ett flertal gånger för att på andra sidan besöka bland annat Hadrianus Mausoleum och så Vatikanstaten (ett måste naturligtvis). Riktigt många trappor blev det för att komma högst upp på båda platserna.

Hadrianus Mausoleum kallas sedan 590 Castel Saint´Angelo och pryds på toppen av en ängel i brons. Brons finns det för övrigt mycket av, både här och i St. Peter´s Basilica. Brons som smälts ner från taket i Pantheon för tillverkning av t ex kanoner och kanonkulor i Castel Saint´Angelo och till den jättelika baldakinen i Peterskyrkan.

Ponte Fabricio.

Vi passerade förstås även Roms allra äldsta gångbro. Den heter Ponte Fabricio, byggdes redan 62 f Kr. och existerar fortfarande i ursprungligt utförande. En 62 meter lång bågvalvsbro som spänner över halva Tibern över till Insola Tiberina.

Naturligtvis hade jag också velat beskåda Roms äldsta asfaltväg, Via Appia Antica. Men det var för långt att gå och jag tror inte att Alice hade blivit särskilt imponerad. Det får bli en annan gång.

Mycket intressant och trevligt fick vi i alla fall uppleva under dessa dagar tillsammans i Rom. Det hade ryktats om att 20 000 vildsvin skulle ha intagit Rom före oss. Dem såg vi lyckligtvis inte röken av. Ska man klaga på något så är det dock allt skräp som slängs precis överallt, och inte minst ner längs Tiberns strandkanter. Mycket tråkigt i denna annars så vackra stad.

Läs mer