Luja i Finland får fint besök

När jag hade semester i augusti så åkte jag och min syster till Finland. Syrran föder upp hundar av rasen Podenco Ibicenco och målet var en tredagars utställning i Kuopio. Vi har varit där förut och det var en väldigt bra och mycket trevlig utställning.

Den här gången hade jag fått en inbjudan från Luja Betongs svenska vd Sebastian Törner att besöka Lujas fabrik i Kuopio. En perfekt semesteraktivitet för en betongbrud tyckte jag.

Efter frukost på fredagen begav jag mig iväg för att leta rätt på fabriken. GPS visade mig till en fabrik och jag tänkte inte på vad det stod på skyltarna så jag gick in och presenterade mig. Stor förvirring uppstod när jag berättade om mitt ärende och det visade sig till slut att jag var på fel fabrik, Lujas låg ett stenkast bort!

Med tanke på hur bra profilering Luja har på sina fabriker var detta en smula pinsamt. Körde till rätt fabrik och där togs jag emot av om jag minns rätt, processledaren Iikka som visade runt och berättade om fabriken och om Luja. Fabriken är en mobil fabrik från Tecwill, samma märke används ofta i Sverige också. Den är åtta år gammal men låg i Lahti de första tre åren.

Luja grundades för 70 år sedan och drivs idag av den tredje generationen av samma familj. De har 27 fabriker fördelat på Sverige och Finland, utöver det tillverkar de även fabriksbetong i Ryssland. Fabriken i Kuopio har ungefär 15 bilar, alla är lejda (inte egna). Bilarna delas med den andra fabriken jag råkade besöka först, Ruudus Betoni heter de.

Jag frågade hur kvaliteten på chaufförerna var och han sade att de flesta är duktiga men att (precis som här) finns det personer som är olämpliga i yrket. De har som regel en veckas introduktion med nya förare samt förarmöte/utbildning. Här hemma varierar det beroende på företag men 1-2 veckor är vanligast, plus en del kravkurser.

Ute på gården träffade jag Niko som stod och väntade på att få lasta. Han ville gärna vara med på bild men mer blev det inte eftersom hans engelska var ungefär lika dålig som min finska. Vi gick vidare och tittade på labbet istället. Jag fick en mycket grundlig genomgång av fabriken och jag kände mig väldigt välkommen.

Innan jag åkte därifrån så överlämnade jag en snäcka i betong, gjuten och målad av mig.

Jag hade såklart skvallrat om min samling och blev väldigt glad när jag fick en betongbil, en penna och en huvtröja, fina tillskott till samlingen. Stort tack till Luja Betoni för att ni tog er tid att visa runt en betongnörd från Sverige.

Kun olin lomalla elokuussa, menin siskoni kanssa Suomeen. Siskoni kasvattaa Podenco Ibicenco -rotuisia koiria, ja tavoitteena oli kolmen päivän näyttely Kuopiossa. Olemme olleet siellä aiemmin, ja se oli todella kiva ja mukava näyttely. Tällä kertaa olin saanut kutsun Luja Betonin suomalaiselta toimitusjohtajalta Sebastian Törnerilta vierailemaan Luja-tehtaalla Kuopiossa.

Mielestäni se olisi täydellinen lomatekeminen betoni-ihmiselle. Perjantai-aamun jälkeen lähdin etsimään tehdasta. GPS ohjasi minut eräälle tehtaalle, enkä kiinnittänyt huomiota siihen, mitä kylteissä luki, joten menin sisään ja esittäydyin. Suuri hämmennys heräsi, kun kerroin asiani, ja lopulta kävi ilmi, että olin väärässä tehtaassa,

Luja oli vain kivenheiton päässä! Ottaen huomioon kuinka hyvin Luja on profiloitu tehtaillaan, tämä oli hieman noloa. Ajoin oikealle tehtaalle ja siellä minut toivotti tervetulleeksi, jos oikein muistan, prosessivastaava Iikka, joka näytti ja kertoi tehtaasta sekä Lujasta. Tehdas on mobiili tehdas Tecwillilta, sama merkki, jota käytetään usein myös Ruotsissa.

Se on 8 vuotta vanha, mutta oli ensin Lahdessa kolme ensimmäistä vuotta. Luja perustettiin 70 vuotta sitten, ja sitä pyörittää tänä päivänä perheen kolmas sukupolvi. Heillä on 27 tehdasta Ruotsissa ja Suomessa, ja lisäksi he valmistavat tehdasbetonia myös Venäjällä. Kuopion tehtaalla on noin 15 autoa, kaikki vuokrattuja (ei omia). Autoja jaetaan sen toisen tehtaan kanssa, jonka satuin ensin käymään, Ruudus Betoni -nimisen. Kysyin, millainen kuljettajien laatu on, ja hän sanoi, että suurin osa on taitavia, mutta (kuten täällä) on myös henkilöitä, jotka eivät sovellu tähän ammattiin.

Heillä on käytännössä viikon perehdytys uusille kuljettajille sekä kuljettajakokous/koulutus. Täällä kotona se vaihtelee yrityksestä toiseen, mutta 1-2 viikkoa on yleisimmin, plus muutama pakollinen koulutuskurssi. Piha-alueella tapasin Nikon, joka odotti kuormaamista. Hän halusi ehdottomasti olla kuvassa, mutta enempää ei oikein saatu aikaiseksi, koska hänen englanti oli about yhtä huono kuin minun Suomi. Jatkoimme eteenpäin ja katselimme laboratorioa sen sijaan. Sain erittäin perusteellisen esittelyn tehtaasta ja tunsin itseni todella tervetulluksi

Ennen kuin lähdin, annoin heille betoni-kuoren, jonka olin valanut ja maalannut itse. Olin tietenkin maininnut kokoelmani, ja olin todella iloinen, kun sain betoniauton,kynän ja hupparin – hienoja lisäyksiä kokoelmaani. Iso kiitos Luja Betonille, että otitte aikaa näyttää yhden betoni-fanin ympärille Ruotsista.