MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

Varenda muskel hade synpunkter!

Betongbruden

Betongbilschaufför som jobbar på Grann Åkeri AB. Jag har kört betong sedan 2014 åt flera olika aktörer både i Stockholm och ute i landet. Mina intressen förutom betong är loppisar, veteranbilar, övergivna platser och i stort sett allt som är gammalt. Jag samlar betong/cementrelaterade saker, allt från reklamprylar till litteratur och bilder, ju äldre desto bättre. Inläggen och texterna i bloggen är mina personliga åsikter.

Den här veckan och nästa är min hemmafabrik i Hammarby stängd för underhåll så jag kör på Värtan istället. Det blir att gå upp nån halvtimme tidigare på morgnarna för att först hämtas lastbilen i Hammarby och sedan ta sig till Värtan. En fördel för mig som vill ha mycket körning är ju att Hammarbyfabrikens lass sköts av Värtan, så det blir längre restider till kunderna.

Jag började med en 13,5-timmarsmåndag, vilket inte är så smart för mig som får ont av för mycket jobb. Bättre att jobba över senare i veckan, inte så mycket vecka kvar att orka med då. Men det behövdes hjälp och jag sa att jag kunde köra men ville parkera vid 19 för att “hinna hem innan jag ska gå och lägga mig” vilket brukar vara runt 20.30-21.

Vid 17.30 var jag lossad i närheten av Hammarby och ringer Värtan och kollar läget. Då hade de fortfarande ett stort behov av hjälp så jag gick med på att ta ännu ett lass till kunden strax intill Hammarby mot att jag dagen efter kunde parkera senast 15 om jag behövde.

Kände när jag var klar med det sista lasset och skulle spola att det blev lite för mycket jobb, varenda muskel hade synpunkter. Det är ett ständigt pågående bekymmer, jag vill jobba helst hela tiden men kroppen klarar inte det. Jag kör på i full fart tills det tar stopp sedan får jag ont och blir ledsen i några dagar. Vid minsta förbättring är det full rulle igen…

Chefen har gjort några försök att mig att inte jobba över när han hör att jag är sliten men det brukar tyvärr inte fungera. Om fabriken frågar snällt är det svårt att säga nej, särskilt när man har tidigare erfarenhet av att det inte frågas alls när det gäller övertid utan att man bara förväntas köra.

Jag parkerade strax före 20 och begav mig hemåt. En snabb dusch, sedan middag bestående av en kopp te och ett par rostade mackor med en helt ljuvlig flädermarmelad. Eftersom jag hade en rätt sen starttid dagen efter så hann jag till och med varva ner lite innan läggdags.

Dagen efter var jag rejält trött, men dagen flöt på bra och jag parkerade faktiskt 14.30 vilket var guld värt både för den fysiska återhämtningen men också för den mentala biten, jag ställde upp när det behövdes och fick en lite kortare dag som tack.

Foto: Åsa Karlström.

Läs mer