Andersson Arfwedson halverar avtrycket

-Frågan om hållbart byggande och miljö har varit väldigt mycket i händerna på materialproducenterna. Jag tycker att hela diskussionen fått en slagsida åt att allt ska vara i trä, då träindustrin har mycket resurser och forskningsmedel, medan betongindustrin har varit väldigt tyst, säger Ola Andersson.

Han tycker också att mycket handlar om återbruk som egentligen betyder slit och släng.

-Hållbarhet är ju någonting annat. Hållbarhet är det som man inte behöver slänga. Hus är speciella på det sättet eftersom de inte är konsumtionsvaror utan de är tillgångar som man får underhålla helt enkelt, säger Ola Andersson.

Betong används inte alltid på det som det är bra på, det vill säga som stomme.

-Vi gör tjocka bjälklag för att klara ljudkraven, till exempel.

Här måste arkitekterna måste vara mycket mer aktiva menar Ola, och inte bara köpa den ena eller andra sidans argument.

-Det är vi arkitekter som sitter med kunskapen om vad varje material är bäst på. Om man menar allvar med hållbarhet och en klok resursanvändning, då måste vi, när vi bygger nya hus idag, tänka att husen ska stå i 200 år eller 300 år. Inte att man ska riva dem och återbruka dem, säger Ola Andersson.

Här ligger den stora resursslösningen, att riva, kasta bort och börja om.

Ola tycker inte att träanvändning i byggandet är så miljövänligt när man tittar på hur det ser ut på ett kalhygge.

-Först kommer en skogsprocessor i ett nafs och tar bort allt timmer. Sen plöjer man upp marken och vänder det ungefär som en åker fast lite grövre. Det blir ingenting kvar av det växt- och djurliv som fanns där tidigare, säger Ola Andersson.

– Vi kan inte ta ut så mycket skog så att det motsvarar det bostadsbyggnadsbehov som finns i Sverige. Om man skulle göra det innebär det en väldig rovdrift på svensk skog. Redan idag tar vi ut i princip så mycket skog som det går i Sverige, säger Ola Andersson.

Den sidan av saken pratas det väldigt lite om, tycker Ola.

-Men det beror på informationsövertaget som träindustrin har.

Istället för att använda ett material har Andersson Arfwedson haft idén att använda varje material till det som det är bäst på.

-Betong är överlägset på långa spännvidder och brandsäkerhet. Vi använder håldäck och betong i bärande väggar. Lägenhetsskiljande väggar som inte är bärande är i tegel. Fasaden har trä och tegel utvändigt, säger Ola Andersson.

Reglar i väggarna är i trä istället för plåt, vilket är vanligt.

– När man bygger lättväggar så använder man plåtreglar, när man lika gärna kan använda träreglar. Man ska använda trä till det som det faktiskt är bra på och reglar är ett exempel. Ett annat exempel är OSB-skiva, vi använder det istället för gips, säger Ola Andersson.

I fallstudien finns ett garage en halv trappa ner från marknivå, vilket gör att huset står på pelare. Garaget är ett kallgarage. Taket har lertegel istället för takplåt, vilket gör att man sparar fyra ton plåt per trapphus.

-I dag är det standard att man har träfönster med aluminiumsida för att slippa måla om dem. Hur miljövänligt är det? Så vi har fönster utan aluminium, säger Ola Andersson.

Det gör att man sparar ett halvt ton aluminium. Istället måste man underhålla fönstren.

-Men aluminium är industrilackat och väldigt svårt att underhålla. Ett träfönster får man se över det var åttonde år och göra en mer grundlig renovering var tjugofemte år.  Men gör man det håller de väldigt länge, säger Ola Andersson.

Normalt så gör man en pågjutning på ett håldäck för att få en jämn yta.

-Men vi använder ett uppbyggt trägolv som bygger 50 millimeter. Det gör att man får ett installationsutrymme där man kan dra vatten, el och datakablar, säger Ola Andersson.

Nu är Andersson Arfwedson inne i en process där man har kontakt med byggherrar och tillverkare. Det gör att det utvecklas lite till. De har till exempel ritat på håldäck på 200 millimeter tjocklek, men om de går upp till 270 mm kan de få längre spännvidd och ta bort en betongvägg.

Jämfört med en konventionell stomme minskar mängden betong med över 50 procent, från 708 kubikmeter per trapphusenhet till 337. Klimatpåverkan blir 325 kg koldioxidekvivalenter per kvadratmeter BTA jämfört med 710 kg för en konventionell stomme.

-Vi har inte räknat på klimatförbättrad betong, så det går att göra ännu mer, säger Ola Andersson.

Nedan följer ett utdrag med bilder ur fallstudien:

Idag är det ofta ljudklassningen som dimensionerar betongbjälklagets tjocklek. Fallstudien föreslår istället bjälklag av prefabricerade håldäckselement som inte är tjockare än vad som krävs för bärigheten. Ljudkraven uppfylls istället av ett installationsgolv i trä, med undergolv av träfiberskiva och övergolv av parkett. I installationsgolvet dras kanalisation för el och vatten.

Håldäckselementen är upplagda på lägenhetsskiljande väggar, trapphusväggar och, där bärning inte är lägenhetsskiljande vägg, på pelare och balkar av prefabricerade betongelement. Lägenhetsskiljande väggar som inte har bärande funktion muras i tegel och putsas.

Fasaden har inte någon bärande funktion, utan är ett klimatskal som består av prefabricerade träelement som monteras på betongstommen. Fönster monteras i träelementen på fabrik och är av trä, utan utsida av aluminium. Fönsterbänkar är i massivträ. Balkonger har golv av betong men balkongräcken är i trä, för fallriskens skull monterade på en stomme av stål. Eftersom fasaden inte är bärande är balkongerna inte konsolade utan hänger i balkar förankrade i vindsbjälklaget.

Där risk finns för brandspridning mellan våningarna, och i markplan där risk för yttre påverkan finns kläs fasaden med tegel som muras på plats, i samma arbetsskede som de invändiga tegelväggarna. I de övre våningarna läggs muren upp på en tegelbalk infäst i fasadelementen. Övriga delar av fasaden utförs i stående, sågad träpanel som målas med slamfärg för att vara lätt att underhålla.

Lägenhetsskiljande väggar vars funktion inte är bärande muras i tegel. Icke-bärande innerväggar byggs av träreglar, istället för de normalt förekommande metallreglarna. Träreglarna kläs med 12 mm träfiberskiva, typ OSB-skiva, och 6 mm gipsskivor vilka bredspacklas och målas eller tapetseras.

I kök, badrum och trapphus kläs golv och, i lämplig utsträckning, väggar med keramiska plattor. Övriga bostadsutrymmen har golv av massivträ, typ parkett eller motsvarande. I klädkammare och andra biutrymmen läggs linoleum på undergolvet.

Av brandskäl är trapplöp av betong och räcken av metall med ståndare av stål, medan handledare är av trä. Vilplan, sättsteg och plansteg kläs med keramiska plattor. All fast inredning i kök, entréer m.m. är naturligtvis i trä. Diskbänken är, istället för rostfri plåt, en massiv träskiva i limfog med infälld disklåda av porslin.

En förutsättning för denna fallstudie är att brandskyddet inte skiljer sig från konventionellt bostadsbyggande. Inga åtgärder för att hindra brandspridning utöver de normala krävs därför.

Planlösningen i fallstudien är anpassad för att kunna byggas vid gator med ekvivalenta trafikljudsnivåer för dygnet över 55 dB, så minst hälften av bostadsrummen är vända mot den tysta gårdssidan.

Ett effektivt utnyttjande av marken är naturligtvis en viktig del av hållbar resursanvändning. Så länge kommunerna kräver ett visst antal parkeringsplatser per lägenhet bör detta krav tillgodoses i garage under huset. Parkering ligger en halv våning ned från gatan så att nedersta bostadsplanet lyfts upp från marken vilket minskar insyn i lägenheterna längst ned. Betongstommen i garaget består enbart av betongpelare och väggar runt trapphus och mot gata.

Parkeringsplanet är inte klimatiserat förutom de ytor som tekniken kräver: undercentraler, elrum etc. De är utförda med isolerade träregelväggar, klädda med tegel som påkörningsskydd.

Redovisad lösning ger tillräckligt många parkerinsplatser för att bygga sju bostadsvåningar om p-talet är 0,5, men utrymme måste också reserveras för infartsramp.

Huset står på betongpelare. Källarväggar av betong finns bara runt trapphuset och där jordtrycket kräver det. Pelarna grundläggs på betongsulor, i övrigt är parkeringsytan grusad och asfalterad. Eventuella bergskärningar skrotas och lämnas som de är. Parkeringens tak är ett terrassbjälklag som bildar husets gård med uteplatser för bostäderna på det nedersta bostadsplanet. Terrassbjälklaget har utrymme för jordtäcke för plantering och hantering av dagvatten. Sockeln utvändigt är i betong och bildar upplag för tegelfasaden.

Yttertakets stomme är av massivträ, klädd med råspånt. Råspånten täcks med underlagspapp och lertegel på ströläkt och bärläkt av trä. Vindskivor med mera är av trä. För det lokala omhändertagande av dagvattnets skull är takfallet mot gården. Hängrännor och stuprör finns inte, för att undvika användning av metall. Istället finns en kraftig takfot som skyddar fasaden. Dagvattnet tas om hand i en ränna på gården och fördröjs dels i jordtäckningen på terrassbjälklaget, dels i en spegeldamm på gården som fylls vid skyfall.

Schakt och grund
Schakt sker på vanligt sätt, men grunden består till stora delar av en avgrusad yta med betongfundament på vilken de förtillverkade pelarna monteras. Trapphus och förråd i källare grundläggs på normalt sätt.

Stomme och fasad
Montage av betong- och träelement samordnas så att fasadelementen av trä kan monteras på varje plan så fort bjälklaget är på plats. Eftersom fasadelementen levereras med fönster blir huset snabbt torrt och varmt, och invändiga arbeten kan påbörjas på varje våning så fort fasadelementen är på plats.

Yttertak
Vind och yttertak levereras som färdiga element.

Installationer
De invändiga arbetena börjar med montage av installationer. El- och vattenledning kan dras direkt på betonggolvet tack vare installationsgolvet.

Murning
Invändiga tegleväggar muras samtidigt som teglet på fasaderna muras från ställning.

Stomkomplettering invändigt
När rumsindelningen är på plats monteras installationsgolvet.

Gestaltning
Gestaltningen av fallstudiehusets fasader bygger på kombinationen tegel och stående träpanel, målad i slamfärg. Trapphuset markerar sig tydligt med en uppglasad entré mot gatan. Källarens ljusinsläpp är av glasblock.