Curt Lindberg
Curt Lindberg började jobba som snickarlärling på byggfirman Hus och Kraftbyggen i Gävle 1962. Via uppköp arbetade han på både ABV, BPA och Peab, sen 1979 som arbetsledare. När Peab 1998 lade ner sin byggverksamhet i Gävleborgs län köpte han upp verksamheten inom byggservice och drev eget till pensionen 2009. Som mest hade han 30 anställda. År 2021 kom diktsamlingen ”Hundra tankar från en gammal man” ut. Exklusivt för Betongvärlden skriver han dikter och berättelser hämtat ur sitt yrkesliv.
@
Täta fel av Nevertätt!
Jag minns en rörmontör som hette Tore som oförskyllt fick sitt öknamn ” Nevertätt”.Så här var det: Tore körde servicebilen på företaget o fick rycka ut på mindre vattenläckor och småjobb. Han var en duktig rörmokare förstås annars har han inte fått köra ut på sådana arbeten ensam. Han hade haft detta jobb i flera år och det hade gått väldigt bra. Men som alla vet så blir det fel ibland, det råkar alla utför, så även Tore. Det vara bara det att felen kom tätt, med bara några veckors mellanrum, och vid tredje tillfället då han fick sitt öknamn var jag med. Det hände sig vid den tiden, heter det ju, att vi skulle bygga en ny tvättstuga i ett rum i källaren i höghuset i Skutskär. Jag och en kille som heter Håkan var där och skulle bila upp rännor i betonggolvet, för avloppsledningarna till tvättmaskiner och golvbrunnar. Vi var nästan klar med dessa rännor när Tore kom.
Liten tuva stjälper stort lass!
Det här med olyckliga omständigheter kommer tydligt fram i denna händelse från i början av 2000-talet, alltså 20 år sedan så de är väl preskriberat.
Aldrig gung på kroken!
I stadsdelen Sätra i Gävle, det var i början på 1970-talet, var vårt snickarlag upptagna med att bygga ett ålderdomshem på fem våningar ovan mark. En kille som hette Tord och jag jobbade där tillsammans. Kranföraren hette Knut men kallades förstås för Knutte, han var absolut en av dom bästa kranförararna i Gävle. Han fick aldrig gung på lyften, vilket ju kunde vara farligt speciellt på ett valv. Han var dessutom lugn, påhittig och full av rackartyg. Men också väldigt trevlig. Vi snickare som var på valvet för formsättning hade en verktygslåda anpassad för detta ändamål. Den var avlång, cirka 20 centimeter bred, sidorna var 15 centimeter höga och 70 centimeter långa, gavlarna 10 centimeter högre än sidorna. Sedan var de en rundstav mellan gavlarna så man kunde bära den.
Murar-Sven Jansson!
Jag minns en murare som hette Sven Jansson och var lagbas för murarna. Alla yrkesgrupper hade egna lag och de mätte de jobb de hade gjort under 90 dagar, lag för lag. De som var med vid mätandet var en från Byggnads, en från arbetsgivaren och så lagbasen. Sven hade förstås sina gråvita arbetsbyxor och murarskjorta och ett “förskinn”. Förskinnet var som ett förkläde i grovt skinn som man använde som skydd mot låren när man skulle hugga av en hel tegelsten till en halv. De skyddade även mot murbruksstänk.
Olle den snåle!
Jag minns Olle. Född på Lexe i Gävles utkant i början av 1930-talet eller något tidigare. Han blev murare som sin far, vilket var vanligt på den tiden, eftersom man måste ha kontakter för att få bra betalda jobb. Murarskrået var högt ansett och murarna var eftertraktade. När han blev lite äldre kom han till BPA Byggservice, där det var lite lugnare.Olle var en mycket skicklig yrkesman och en omtyckt arbetskamrat, men han hade sina egenheter. Han var förtjust i sprit, snål, socialdemokrat och hatade orättvisa och lätt att lura. Han skojade även själv en hel del med oss andra.
Byggsvängen
Tänk att få jobba i byggsvängen,o träffa de härliga kompisgängen. Jargongen kunde vara hård o kall,men vänskapen vara där iallafall.
Founders Club
Betongvärldens framtid är beroende av att företagen i branschen engagerar sig och bidrar ekonomiskt. Därför tackar vi företagen som engagerar sig tillsammans med oss: Rebet, Bekaert, Linotol, Bemix och Pretec.
