De 108 boxarnas arkitektur

Utställningen Om: Arkitektur visas på ArkDes fram till augusti 2023.

När man stiger in i den 500 kvadratmeter stora drillhallen bestående av 108 genomskinliga boxar känns det som om man svävar över en arkeologisk utgrävning. Men det som göms i var och en av boxarna är så långt ifrån historiskt och passé som det går att komma. Nej, i montrarna göms moderna byggnader som skapats av de prisbelönta, arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård.
Text och foto: Katarina Arnstad Elmblad

Jag undrar varför de valde en exposé bestående av boxar som besökarna får promenera över.

”Vår idé bygger på ett stort öppet rum med ett transparent glasgolv. Visas under golvet är våra projekt som genomförts under de senaste 23 åren. Det är faktiskt ett stort, omöblerat rum, öppet för evenemang, möten och samtal. Vi har skapat en plattform för aktiviteter — ett torg att mötas på. Drillhallen är en av Sveriges ikoniska utställningslokaler, först för Moderna Museet och nu för ArkDes (Arkitektur och Designmuseet, reds anm). Glasgolvet gör att vi kan låta besökarna känna att de svävar ovanför en arkeologisk utgrävning. Detta koncept går hand i hand med idén om samtida arkitektur är en del av historien som projiceras in i framtiden, förklarar de.

De talar om en skärningspunkt mellan ArkDes önskan att visa upp en retrospektiv av deras praktik och uppgiften att skapa en rumslig installation.

”Det ger besökarna en möjlighet att uppleva arkitekturen i full skala”, menar de.

Enligt Daniel Golling, intendent för samlingarna på ArkDes är utställningens syfte attvisa ny svensk arkitektur genom en utställning som fokuserar på Tham & Videgård, som är ett av 2000-talets mest betydelsefulla arkitektkontor.

”Med utställningen vill vi även belysa vad arkitektur är”, förklarar han.

Besökarna är fria att röra sig hur de vill i den enorma salen för att kunna stanna till och reflektera när de hittar något intressant objekt.

”Projekten fungerar som sammankopplade berättelser, och det finns ingen markerad väg genom rummet som tvingar besökaren att bläddra bland stationerna i en specifik ordning — istället är det en helt öppen plattform, inbjudande besökare att ta in det de tycker är lockande och intressant i vilken ordning de väljer. Det är vilja att upptäcka vad som ligger under nästa glasruta som styr rörelsen genom rum.”

Hur har ArkDes valt ut vilka verk som ska visas?

”Tham & Videgård har skapat en stor mängd unika projekt i alla skalor sedan kontoret grundades 1999. I utställningen presenterar vi 73 projekt – både uppförda och icke-uppförda byggnader som visar bredden i kontorets verksamhet, utvecklingen från projekt i den lilla skalan till byggnader som Nya konst och +One, båda i Göteborg, som bidrar till att forma morgondagens stadsbild. Urvalet säger också något om vilken typ av uppgifter samtidens arkitekter ägnar sig åt och är goda exempel på idédriven arkitektur som Tham & Videgård arbetar med”, säger Daniel Golling.

Några av Tham/Videgårds mest ikoniska byggnadsverk finns såklart att beskåda, nämligen Kalmar konstmuseum, Trädhotellet i Harads och Arkitekturskolan KTH i Stockholm – alla hyllade samtidsbyggnader.

Bland det breda urvalet av projekt från studions över tjugo år finns inte minst Nya Konstfakulteten konstbyggnad för Göteborgs universitet samt huvudentrén till Svenska Mässan i Göteborg samt Denferts konstcentrum i Paris.

”Om man är i Sverige eller om man är i Sydeuropa så finns det en vidare kontext att förhålla sig till, alltifrån olika klimatförutsättningar till ekonomiska förutsättningar till byggnadstradition och lokalt know how”, förklarar de.

En annan av deras mer spektakulära konstruktioner är kontorsbyggnaden vid Sveaplan som benämns som en ny hörnsten vid norra infarten till Stockholm.

Det är byggnader som är med och formar stadsbilden av framtiden. Utifrån en vilja att arbeta med den arkitektur som de upplevde saknades i Sverige när de startade sin studio 1999.
Deras ambition var att pröva nya idéer och tillvägagångssätt, och förverkliga dem i byggda projekt.

Utställningens titel – On: Architecture – utgår från Tham och Videgårds önskemål om att utställningen ska tända ett samtal om aspekter av arkitektur som för dem ligger i skymundan.

”Arkitektur berör oss alla. Det är den mest omfattande och komplexa konstformen i samhället. I vårt arbete framkommer det ur en pågående diskussion om arkitektur och en vilja att utforska vad arkitektur kan vara, säger Bolle Tham och Martin Videgård.

”Då, när man träder in i ett rum så känner oftast de flesta samma sak, att det här stämmer, eller det här känns harmoniskt eller dramatiskt eller jag blir orolig. Och de här omätbara värdena kopplar jag inte bara till arkitekturen utan även till de andra konstarterna som att läsa en bok eller se en teaterpjäs. Med det sagt så behöver man inte förstå varför, utan man kan nöja sig med att bara ligga i den känslan. Jag tycker att mycket av den bästa konsten som man själv tycker om, den förstår man heller inte riktigt, och det är faktiskt i det obegripliga som lockelsen ligger. I det oförklarliga finns många av de stora kvaliteterna i arkitektur också, men de här omätbara värdena är ju svåra att sälja in, det bygger på en ganska stor tilltro till att arkitekten har potential att leverera något av den här kalibern. Det går inte att räkna i kronor och ören. I den ekonomistiska värld vi lever i så börjar man inte prata om de omätbara värdena som ska uppfyllas i projektet. Det är något man får på köpet i bästa fall. När det gäller de omätbara värdena så är det absolut kopplat till upplevelsen”, säger Martin Videgård.

Arkitekterna poängterar att de, när det handlar om det arkitektoniska, litar på sin egen intuition och känsla.

De framhåller att deras personliga uttryck är en konsekvens av den analys de gör och de verktyg de använder.

”I vårt arbete har vi ingen sträng ordning hur vi gör utan vi kan förlita oss ganska mycket på intuition, mer och mer med åren, just på grund av den erfarenhet och bank av idéer vi har att gräva ur. Genomgående för alla våra projekt är att det aldrig börjar med att vi har en förutfattad idé om hur det ska se ut, utan vi letar och experimenterar oss fram till olika konfigurationer som löser mer eller mindre många uppgifter, skapar många kvaliteter och när vi har hittat något som löser mycket och inte tar bort några befintliga då känner vi att vi är något på spåren”, säger de och fortsätter:

”Vi har ju verktyg och strategier att jobba med för att lösa en uppgift med målet att skapa de här mätbara men också omätbara värdena. Om man intresserar sig bara för det som är mätbart så skulle man ju kunna säga att ett bra vin har ett visst antal procent alkoholhalt och en måltid innehåller ett visst antal kalorier som man behöver få i sig men vi vet allihopa att det är inte så vi upplever mat eller dryck. Det är inte den sensationen vi är ute efter utan det är något annat och det är lite svårt att sätta fingret på. Vi har ju ett antal verktyg att jobba med som arkitekter, det handlar om rörelse, rumssamband, ljusföring, skala, proportioner, massa och det finns många verktyg att jobba med som, tillsammans, om man använder dem precist och noggrant kan skapa något som är medvetet och som i bästa fall skapar en form av dramatik eller en stark upplevelse”, säger de.

De bägge arkitekterna är ytterst noggranna med att titta på vilka förutsättningar som finns när de projekterar för en byggnad.

Som exempel nämner de Nya Konst i Göteborg som sammanlänkats på ett fint sätt med omgivningens karaktär av 20-talets nyklassicism i olika variationer av ljust tegel och en väldigt klassificerande arkitektur.

”Man kan säga att där finns en bokstavlig koppling mellan omgivningen och arkitekturen. Som ett konkret exempel tänker jag på Kalmar konsthall där vi gjorde några observationer som är ganska grundläggande. För det första att Kalmar är en ganska platt stad, där finns inga berg eller branter som i Stockholm där man kan blicka tillbaka på sin egen stad vilket gjorde att vi föreslog ett museum i flera plan för att på så vis kunna uppleva staden på ett nytt sätt. Om fem eller tio år är chansen stor att det är en annan typ av medium med andra rumsliga behov som behövs. Därför är det bra med lokaler som inte låser de förutsättningarna. Vi söker något som är vackert och vi försöker tänka i termer av generalitet och flexibilitet för att kunna ta höjd för framtida eventualiteter. Det är någon slags grundförutsättning för modern arkitektur”, säger de.

De gör kopplingar mellan sin egen arkitektur och den Vitruvius, som var en romersk arkitekt och ingenjör som författade De architectura libri decem (“Tio böcker om arkitektur”,) beskrev för 2000 år sedan.

”Han sa att en byggnad måste vara vacker av just den anledningen att då kommer du att ta hand om den, den kommer att uppskattas. Den måste vara flexibel i sin funktion så att den kan fungera både som bostad, en arbetsplats eller något annat. Den tar helt enkelt höjd för framtida funktioner. Dessutom måste den vara byggd på ett hållbart sätt med hållbara material så att den dels går att underhålla, dels håller över tid. Det är svårt att säga att dessa faktorer inte är relevanta idag. Jag tror vi alla diskuterar vad skönhet är och där har vi olika idéer om vad det skulle kunna vara. Det finns en kulturkonservativ trend år 2022 där man blickar tillbaka och önskar att husen såg ut som om de vore byggda för 150 år sedan”, konstaterar Tham och Videgård.

De talar om att det är många hus från 80-talet som rivs idag för att de är byggda på ett alltför specialiserat sätt.

”Det vi hanterar måste ju kunna fungera under en mycket längre tidsperiod. Den bästa arkitekturen för varje epok är ett avtryck, en slags årsring som tydligt definierar hur den perioden såg ut i form av ambitionsnivå och möjligheter. Det där varierar ju över tid så tidsandan är nog snarare relevant om man tittar på det ur ett historiskt perspektiv snarare än att titta i kristallkulan. Samtidigt är ju all arkitektur ett ögonblick eller åtminstone väldigt kort eftersom det ganska snart är en del av historien”.

För Martin Videgård och Bolle Tham kan det ta allt mellan ett och tio år att färdigställa en byggnad.

”Man kan tro att det är så att en arkitekt kommer med sin servettskiss så är allt det grundläggande klart men faktum är att vi arbetar med väldigt långa processer. En arkitekt behöver tid att arbeta eftersom idéer både mognar, utvecklas och prövas under den ganska långa process som projekteringen av en ny byggnad innebär”.

Detta är första gången på länge som ArkDes står som värd för en utställning om för närvarande aktiva svenska arkitekter. Det är också första gången som studions verk presenteras i sin helhet.

Vad har ni fått för respons på utställningen? 

”Positiva! Särskilt glada är vi över att så många besökare har påpekat hur lättillgänglig utställningen är. Utställningens innehåll är lätt att ta till sig för såväl unga som gamla. Det har varit fantastiskt att se hur mycket barn uppskattar utställningen och hur roligt de har i den. Det här är en utställning där barn får vara barn och det märks, säger Daniel Golling

Utställningen pågår till och med den 27 augusti i år.

Wingårdh blir personlig!

Open House Stockholm