”Garnisonen utmärkt exempel på industriellt byggande!”

Som arkitektstudent fick Hans Murman gå på studiebesök i Garnisonen. Han var inte så imponerad. Men nu när han själv varit arkitekt i många år förstår han att han ibland hämtat inspiration från byggnaden. Här berättar han för Betongvärlden om den pigga 50-åringen.

”Garnisonen är nog det mest konsekvent genomförda storskaliga projektet i känslig miljö i Sverige där strukturalismens arkitekturtankar görs synliga. Tidsandan, där Byggnadsstyrelsen drev på utvecklingen av prefabricerat bygganden och modultänkandet påverkade alla arkitekter som jobbade med större projekt. 

Garnisonen skiljer ändå ut sig ur mängden. Det är ett utmärkt exempel på att det industriella byggandet också kan göras inlevelsefullt, mänskligt och innehålla arkitektoniska kvaliteter. Insikten om att installationer har kortare livslängd än stommen och att de därför skall vara lätta att byta ut, redovisas och vara en del i det arkitektoniska greppet.

Arkitekten Tage Hertzell arbetade tillsammans med konstnärer, i det här fallet Gösta Wallmark och landskapsarkitekten Gunnar Martinsson, vilket i hög grad bidragit till att byggnaden fortfarande är attraktiv och fungerar bra. Ungefär samtidigt ritades flera fina projekt, Pharmacia i Uppsala av Carl Nyrén och Filmhuset av Peter Celsing. Bland senare exempel på projekt med hög verkshöjd i samma logiska anda finns Bankhus 90 och terminal 5 på Arlanda.

Materialen är få i Kvarteret Garnisonen och betongen är ständigt närvarande men inte dominerande. Byggnaderna innehåller en blandning av prefabricerade element och platsgjuten betong. I kommunikationstornen är betongen gjuten mot träform där man ser att formbrädorna är sågade med en ojämn klinga så att reliefen i ytan framträder. Det blir otroligt vackert, speciellt i interiörerna där man stundtals betraktar ljus och skuggspelet betongen på nära hål och den mänskliga handen blir närvarande i ojämnheter i betongytan, som för övrigt ser perfekt ut. Mönstren som formstagen åstadkommer i bidrar till mönsterverkan i fasad på håll och i trapphustornen avtecknar sig våningsskarvarna på ett genomtänkt sätt på samma sätt som i det intilliggande Radiohusets gavel. 

Man förstår att det här är ritat av en arkitekt som var intresserad och kunnig i utförandet på plats. Garnisonen visar på ett byggnadshantverk av hög kvalitet. Få material, betong, klinker, glas och stål och plåt bidrar till ett starkt helhetsgrepp. Allt valt med omsorg. I arkaden mot Karlavägen bildar de synliga bjälklagskassetterna tak och de synliga betongpelarna ger ett stabilt och självklart intryck.

Trots den 350 m långa och sju våningar höga fasaden mot Karlavägen är byggnaderna välproportionerade. De höga träden i alléerna mot Karlavägen speglar sig fint i fasaderna som, mot gårdssidan anpassas sig i höjd mot de lägre gamla garnisonsbyggnaderna. Och däremellan ligger större rum eller väl gestaltade gårdar.

1972 när huset var nybyggt gick jag på KTH och en av våra lärare i formlära konstnären Gösta Wallmark tog med oss till det nybyggda Garnisonen där han tillsammans med arkitekten arbetat som konstnär. Vi som studenter var väl inte i den tidsandan så entusiastiska av storskaligheten, men med åren har jag bara blivit mer och mer imponerad av vilket bra arkitektarbete det är. Modigt men också känsligt. Man känner igen hållbar arkitektur på att den inte byggts sönder genom åren, den har varit enkel att anpassa i tiden. 

Som arkitektstudent var det otroligt lärorikt och inspirerande att få en inblick i hur konstnärer och arkitekter kan samverka. Gösta Wallmark beskrev idén med färgkodningen av komplexet som med de klara grundfärgerna gav identitet till de olika platserna i byggnaden och jag minns än i dag den magiska känslan av att stå i en 350 meter lång kontorskorridor.Och jag inser först nu att jag ändå då måste blivit inspirerad för när jag tio år senare skulle färgsätta fönstersnickerierna i mitt första lite större projekt i Ramundbergets fjällby så valde jag de klara grundfärgerna som identitetsskapare framför de annars lokalt använda jordfärgerna på fönstersnickerierna och i entréerna till de grå husen.”