En hyllning till mursmäckorna!

“Ofta var de ogifta och ensamstånde mödrar med antydningar om osedligt leverne!”

Förra veckan var det Internationella kvinnodagen vilken syftar till att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Okunskapen om dagen är utbrett, flera vänner och kollegor sade i största välmening “grattis” under dagen. Till vadå kan man fråga sig med tanke på dagens syfte.

Den bästa kommentaren kom från en av mina utlandsfödda kollegor som tyckte att jag borde få gå hem vilket jag genast joggade upp och sade till fabrikspersonalen. Deras reaktion blev att de tyckte att jag skulle köra alla lass själv istället för att bevisa att kvinnor kan! Det blev ingen hemgång men lite humor piggade upp.

Det finns oändligt mycket att lyfta om kvinnors situation både här i Sverige och ute i världen men jag nöjer mig med att för stunden tipsa om @ByggSandra, hon är Sveriges första bygginspiratör och brinner för att få fler kvinnor till byggbranschen. Hon lyfter dessutom den fruktansvärda situationen för kvinnor i Balrochistan, Iran. Följ henne på Instagram.

Med det sagt vill jag berätta om ett gammalt yrke som kvinnor kunde ha förr: mursmäcka. Det var en kvinnlig byggnadsarbetare vars arbetsuppgift var att bära murbruk till murarna på en byggarbetsplats. De tillverkade även bruket. Mursmäckorna bar bruket i träämbar eller hinkar från laven till muraren.

Ämbaren bars på ok på axlarna och vägde runt 60 kilo. Bruket bars i lag – första laget gick från laven en våning upp, andra laget bar bruket ytterligare en våning, och så vidare. Tills sista laget som tömde bruket i murarnas baljor. Vandringen uppåt gick på utvändiga träställningar och landgångar.

Den sista turen var den minst omtyckta eftersom händerna brändes av kalken vid tömning av ämbaren. Arbetet var tungt, riskfyllt och dåligt avlönat, de arbetade tolv timmar per dag, sex dagar i veckan, ofta med obetald övertid.

Under byggboomen på 1880-talet fanns det omkring 200 verksamma mursmäckor i Stockholm, de flesta inflyttade från andra delar av landet. Bilden är från Operabygget vid Gustav Adolfs torg i Stockholm på 1890-talet.

Mursmäckans yrke var ett utpräglat säsongsarbete, byggsäsongen varade i stort sett endast april-oktober. De flesta var arbetslösa flera månader per år eller lyckades få tillfälligt arbete som städerskor och tvätterskor. Ibland fanns det vintertid tillfälle till arbete vid rivningar av hus då de ”rengjorde” tegel och sten för återanvändning.

Mursmäckorna hade lågt socialt anseende – de var outbildade, grovarbetare, tillhörde de lägst avlönade arbetarna och var utsatta för arbetslöshet. Ofta var de ogifta och ensamstånde mödrar, de var fattiga och bodde trångt. Liksom andra kvinnliga arbetare vid denna tid utsattes mursmäckorna för antydningar om osedligt leverne.

Det är svårt att föreställa sig vilket eländigt liv dessa kvinnor hade. Det är ännu svårare att tänka sig att det i dagens moderna samhälle finns länder där man inte har kommit längre idag än vi hade på den tiden. Är man det minsta insatt i sin omvärld förstår man varför Internationella kvinnodagen behövs. Själv är jag djupt tacksam över att leva i ett land och i en tid där jag kan umgås med vem jag vill oavsett kön och jobba med vad jag vill.

Varannan kvinna trakasserad!

Ett år för kvinnorna