MEST LÄSTA I MÅNADEN

FLER ARTIKLAR arrow

B

Åsa "Betongbruden" Karlström vaknar till en snöfylld dag. Hoppas hon slipper de små vägarna i villaområdena.

Snömodd och mardrömsdestination

Åsa “Betongbruden” Karlström vaknar till en snöfylld dag. Hoppas hon slipper de små vägarna i villaområdena.

Betongbruden

Betongbilschaufför som jobbar på Grann Åkeri AB. Jag har kört betong sedan 2014 åt flera olika aktörer både i Stockholm och ute i landet. Mina intressen förutom betong är loppisar, veteranbilar, övergivna platser och i stort sett allt som är gammalt. Jag samlar betong/cementrelaterade saker, allt från reklamprylar till litteratur och bilder, ju äldre desto bättre. Inläggen och texterna i bloggen är mina personliga åsikter.

Åsa "Betongbruden" Karlström vaknar till en snöfylld dag. Hoppas hon slipper de små vägarna i villaområdena.

När jag vaknade och tittade ut vräkte blötsnön ner och humöret sjönk direkt. Åkte till fabriken och oroade mig för risken att få ett jobb in på någon snorhal liten väg. Framför allt ute på landet men även vägar i villaområden brukar vara dåligt snöröjda och därmed väldigt hala med polerad snö och is. De gånger jag glidit baklänges med lastbilen har varit i villaområden.

Åsa Betongbruden Karlström Ser på skärmen att vi har Saltsjö-Boo, ingen drömdestination direkt men jag får ett första lass in till Hälsingegatan och det känns ju bättre. Minns att jag för många år sedan körde containrar i området, vi hade ett återkommande jobb hos en rivningsfirma med det fyndiga namnet “Demolition man”.

Efter Hälsingegatan blev det Saltsjö-Boo. Då hade jag hunnit piggna till lite och ändrat tankarna från katastroftankar till “jag får väl åka dit och titta hur det ser ut”. Jag är ju som jag tidigare nämnt inte alls rädd för att köra personbil i halka, inte ens om det glider, och med lastbilen är det hur lugnt som helst tills det kommer lite brantare upp- eller nerförsbacke. Så jag åkte dit och märker när jag närmar mig att jag har varit där förr, inga branta backar men riktigt dåligt väglag. Tar mig upp för en flack backe och backar sedan till pumpen.

Nu har det börjat regna, så var det inte halt innan lär det bli det. Kommer tillbaks till fabriken, tar rast och får sedan ungefär 1,5 timmes väntetid innan jag får lass till Henriksdalsberget. Skönt! Underjorden är alltid trevlig, i synnerhet när det är skitväglag. På väg dit får jag besked om att detta är dagens sista lass och jag tänker naivt “härligt med en kort dag”…

Väl framme får jag veta att jag får vänta utanför ett tag för det har strulat tills sig lite. Efter en timmes väntan ringer jag kunden och frågar om de har glömt bort mig vilket de bedyrar att de inte har. Väntar en halvtimme till, klättrar upp och kontrollerar skicket på betongen (jättefin!) och några minuter senare får jag åka ner och lossa. Lossningen tar lång tid, så det där med kort dag blev ju lite som vanligt, man får inte tänka så i den här branschen!

Sammanfattningsvis en bra dag trots mina farhågor om väglaget och jag hann läsa 240 sidor i boken jag höll på med.

Läs mer