Det ryckiga livet!

Åsa njuter ändå!

Denna vecka ser vi tillbaka på en dag under den tiden som jag inte hade någon egentlig hemvist utan jag körde där det behövdes. Ofta blev det Betongindustri vilket jag gärna ville redan då.

Efter att ha varit hemma och sjuk en vecka var det dags för jobb igen. “Ingen körning på måndag” sade chefen i fredags. Jag skulle däremot hämta en lastbil på en verkstad på södra sidan av staden och köra den till Sollentuna på eftermiddagen.  Därefter ta med en annan lastbil ner till södra sidan och sedan åka hem. Inte så ansträngande alltså. På söndagen är detta fortfarande planen men när jag vaknar på måndag morgon har jag ett sms där chefen skriver att jag ska ringa när jag vaknat. Jag ringer upp och får veta att det har blivit lite ändringar, jag ska lösa av min kollega i Sollentuna på eftermiddagen.

Så först hämta bilen på verkstaden och sedan upp och köra ett par lass. Det blev nån timmes väntetid på att kollegan skulle komma in med bilen jag skulle ta över, så det blev lite trevligt skitsnack i fikarummet. När jag väl hade fått ta över bilen ville fabriken att jag skulle backa under blandaren på en gång. Fick ett lass till en av tunnlarna och när jag var på väg ut från fabriken ringde de och sade att det hade blivit lite ändrade planer. De skulle inte köra fler lass idag utan det skulle en annan fabrik göra. Den fabriken hade så många bilar de behövde för jobben men om jag ville kunde jag åka dit och ta ett lass till.

Sagt och gjort, först lossning i tunneln och sedan iväg till nästa fabrik där jag hämtade ett nytt lass till samma tunnel. Efter det var det bara att spola bilen och gå hem. Vid niotiden på kvällen styrde jag hemåt med sällskap av en polare på telefon. Polaren kör schakt nattetid och hade precis varit ner och lastat i samma tunnel som jag hade kört till. Full rulle oavsett tid på dygnet!

Hela veckan tillbringades på Betongindustri men på lite olika fabriker. Det blev även lördagsjobb så efter att ha jobbat sex dagar på raken, dessutom med en lite grinig kropp var jag rätt slut på söndagen. Att jobba så här många dagar på raken var dock helt frivilligt, det var bara otur att det sammanföll med en sämre period för min värk. Men veckan har varit bra, jag har träffat en gammal bekant, trevliga kunder och kollegor och haft mycket trevligt samtal med en åkare jag inte hade träffat innan och dessutom så fick jag en snäll kommentar av en kund som gjorde att humöret är på topp. Jag har verkligen världens bästa jobb!