Hur svårt ska det vara?

Betongbruden trivs bäst i tunnlarna.

De senaste dagarnas busväder har väl inte direkt imponerat på någon. För min del så är det tungt mentalt att vintern är så här lång, jag får mer ont och blir mer stel så jag föredrar lite varmare väder. Bästa stället att tillbringa arbetstiden på sådana här dagar är utan tvekan tunnlarna tycker jag. Där är det vanligen mellan 8-12 plusgrader, det är rätt lagom. Lagom mängd folk, ingen halka och plusgrader.

Jag fick första lasset sprutbetong till en av tunnlarna och begav mig dit.  Vi satte igång och det blev problem nästan direkt. Efter det körde vi korta stunder men det var uppenbart något som inte funkade. Efter någon timmes stillestånd där kunden hade åkt upp till marknivå och ringt och hämtat delar så provade vi igen med samma resultat.

Efter två timmar klättrade jag upp och tittade till betongen som fortfarande såg fint ut, skönt det iaf. Gick bort till pumpföraren och kollade läget. Han svarade uppgivet att det inte såg så lovande ut och att det var frustrerande att den nya pumpen som kostar elva miljoner redan strular. Han var trots humöret i botten väldigt trevlig och förklarade och visade vad de trodde att felet var, sådant uppskattar jag som är intresserad.

Efter två och en halv timme fick de dock se sig besegrade och jag fick åka på tipp. När jag kommer upp ur berget ringer jag till fabriken som på skämt ifrågasätter vad jag har gjort därnere i två och en halv timme när lossningstiden skulle vara trettio minuter. “Vad gör man inte för att hålla sig undan jobb” tyckte jag och förklarade att kunden inte ville ha fler bilar förrän de ringde och sa till.

Returen skulle tippas i Tumba så på vägen dit ringer jag till Tumbafabriken och frågar om de vill lasta mig istället för att jag ska åka tom tillbaks till Hammarby. Det ville de så jag lossade returen och lastade ett nytt lass sprutbetong till en annan tunnel. När jag har hunnit ett par kilometer ropar fabriken på radion och säger att jag får komma tillbaks och tippa lasset, pumpen har gått sönder!

Tippar returen igen och sedan åker jag till Hammarby för att ta rast. Går upp till blandarrummet där jag möts av kommentaren “Vad fasen håller du på med idag..?”, följt av ett skratt. Jag svarar att de inte ska skylla på mig, jag gör faktiskt mitt bästa för att leverera betong men att ingen vill ha den. Sedan förklarar jag att jag har rast och att de kan ju ge mig något mer lass efter den om de törs… 

Nere i lunchrummet förklarar jag min dag för en pumpförare som tycker att det är lika bra att skicka hem mig för “som jag håller på” är jag dyrare att ha där än hemma. Efter rasten går jag upp och framför hans synpunkter till blandarkillarna som håller med så jag fick gå hem!

Det kändes som att det var lika bra. För tydlighets skull: Det var inte mycket jobb kvar den dagen och när jag hade spolat var det fler på kö, det var den egentliga orsaken till att de skickade hem mig. Dessutom, all kommunikation om hur dagen hade varit var med humor och härlig jargong, precis som det ska vara. Men man undrar ju, hur jäkla svårt ska det vara att få leverera lite betong?!

---

• Kör så det glöder!