Ny bok: Allt om CCS!

“Det ömsesidiga beroendet mellan infångning, transport och lagring betyder att ekonomiska investeringar är förknippade med stora utmaningar.”

Idag släpps boken ”Dags att städa upp – potential för koldioxidinfångning.” Den är skriven av Jonas Grafström, nationalekonom och miljöforskare, vice vd på Ratio, ett fristående forskningsinstitut som forskar om hur företagandets villkor kan utvecklas och förbättras, och går igenom de olika teknikerna för koldioxidinfångning och forskningsläget kring deras potential att åstadkomma så kallade negativa utsläpp. Han sammanfattar såväl teknik som kringliggande aspekter gällande exempelvis ekonomi, infrastruktur och energi.

– När jag först började läsa om koldioxidinfångning som teknik hade jag svårt att se hur det skulle kunna fungera globalt, men det finns viktiga jämförelser att göra. Hade någon för 15 år sedan satt en smartphone i handen på mig och bett mig förklara hur denna kommer användas år 2022, eller vad den skulle kosta, hade jag nog varit minst sagt skeptisk. Man får ju ha i åtanke att det då kostade fyra kr i minuten att ha videosamtal och att internetsurf var svindyrt. Så det finns historiska skäl att ha tillförsikt inför koldioxidinfångningens potential, men också tekniska och ekonomiska skäl, säger Jonas Grafström.

Med koldioxidinfångning kan en rad olika tekniker och fenomen avses. Bland de tekniska avses oftast punktinfångning från skorstenar eller direkt luftinfångning, där det senare är en högteknologisk och dyr lösning, beroende av fläktar och kemiska processer för att suga koldioxid direkt från luften. Goda exempel på tekniken finns på Island där testanläggningar i dagsläget fångar upp uppemot 4 000 ton direkt från luften. I USA planeras anläggningar för en infångningskapacitet på uppemot en miljon ton. I Sverige jobbar flera industrianläggningar med metoder för att eliminera eller fånga sina utsläpp.

– En av utmaningarna är att det är dyrt att fånga in koldioxid, det kan kosta mellan 100 och 2 700 kronor per ton. Men om vi jämför med andra miljötekniker finns det skäl att tro att priserna kan sjunka till nivåer som gör dem rimliga för företag. Både sol- och vindkraft har sjunkit runt tio procent i pris varje år under det senaste decenniet, och teknikutvecklingen ser inte ut att avstanna, säger Jonas Grafström.

Energin som krävs för att fånga in koldioxid är och kommer bli omfattande. Punktinfångning gör att alla processer blir mer energikrävande eftersom kraftverken kan behöva använda närmare 15 procent av sin energiproduktion för att driva infångningen. Om luftinfångning genomförs i stor skala kan ytterligare terawattimmar behövas i Sverige och världen.

– Det här är något politiken borde tänka på. Redan nu förväntas elanvändningen öka, och det är utan att man tagit höjd för den framtidsteknologi som koldioxidinfångning är, säger Jonas Grafström.

Transporten av koldioxid är en annan avgörande del av koldioxidinfångningskedjan. Den sker dagligen i många delar av världen, men betydande och fortsatta investeringar i transportinfrastruktur krävs för att möjliggöra storskalig koldioxidinfångning.

– Politiken kan behöva förbereda en utbyggnad av pipelines över Sverige, vilket är en utmaning och kan ta decennier att genomföra, säger Jonas Grafström.

Det ömsesidiga beroendet mellan infångning, transport och lagring betyder att ekonomiska investeringar är förknippade med stora utmaningar. Det kommer inte att byggas infångning om det inte samtidigt finns en förvissning om att det också kommer finnas tillgång till ett transportnät från kraftverken som kan leverera det infångade till en lagringsplats. Samordningsproblemet för transport och lagring leder till volymrisk, vilket är avskräckande för eventuella investerare.

– Koldioxidinfångning som teknik kan låta som en drömmares magiska lösning på ett svårt problem, men faktum är att teknologin i högsta grad har potential att bidra till att hantera klimatutmaningarna. Men det kommer kräva investeringar och arbete, säger Jonas Grafström.

Tio viktigaste lärdomarna ur boken ”Dags att städa upp – potential för koldioxidinfångning!”

1) För att nå målet om ett nettonollutsläpp behöver årligen uppemot tio gigaton koldioxid (motsvarande ca 20 procent av mänsklighetens utsläpp i dag) avlägsnas från atmosfären till år 2050. Ett gigaton är 1 000 000 000 ton vilket motsvarar ungefär 200 miljoner elefanter eller 20 000 Titanic-fartyg. Skalan på infångningen är således enorm. Fortsätter koldioxidutsläppen öka kommer ytterligare mängder behöva fångas in.

2) Det kommer behövas en kombination av olika lösningar för att få negativa utsläpp. Alltifrån trädodling till direkt infångning från luften behövs. Utbyggnaden av koldioxidinfångning står inför flera ekonomiska, tekniska och infrastrukturella utmaningar.

3) Det ömsesidiga beroendet mellan infångning, transport och lagring betyder att ekonomiska investeringar är förknippade med stora utmaningar. Det kommer inte att byggas infångning om det inte samtidigt finns en förvissning om att det också kommer finnas tillgång till ett transportnät från kraftverken som kan leverera det infångade till en lagringsplats. Samordningsproblemet för transport och lagring leder till volymrisk, vilket är avskräckande för eventuella investerare.

4) Uppemot hälften av Sveriges koldioxidutsläpp i industrin släpps ut av och skulle kunna fångas vid 28 industrianläggningar såsom stålverk, raffinaderier och värmeverk. Många av dessa 28 anläggningar jobbar med metoder för att fånga eller eliminera koldioxidutsläppen.

5) På Island fångar testanläggningar redan uppemot 4 000 ton direkt från luften. I USA planeras anläggningar för en infångningskapacitet på uppemot en miljon ton.

6) Energibehovet kommer bli omfattande. Punktinfångning gör att alla processer blir mer energikrävande eftersom kraftverken kan behöva använda närmare 15 procent av sin energiproduktion för att driva infångningen. Om luftinfångning genomförs i stor skala kan ytterligare terawattimmar behövas i Sverige och världen. Redan nu förväntas elanvändningen öka, detta utan att man tagit höjd för den framtidsteknologi som koldioxidinfångning är.

7) Negativa utsläpp är dyrt (100–2 700 kronor per ton koldioxid) men det finns anledning att tro att priserna kan sjunka. Exempel från andra miljötekniker visar att både sol- och vindkraft har sjunkit runt tio procent i pris varje år under det senaste decenniet, och teknikutvecklingen ser inte ut att avstanna.

8) Vid punktinfångning kan kostnaden variera beroende på koldioxidkälla. Från ett intervall på 15–25 dollar per ton för industriella processer som producerar ”rena” eller högkoncentrerade  koldioxidströmmar (som etanolproduktion eller naturgasbearbetning) till 40–120 dollar per ton för processer med ”utspädda” gasströmmar, såsom cementproduktion och kraftgenerering.

9) Transporten av koldioxid är en avgörande del av koldioxidinfångningskedjan. Den sker dagligen i många delar av världen, men betydande och fortsatta investeringar i transportinfrastruktur krävs för att möjliggöra storskalig koldioxidinfångning. Politiken kan behöva förbereda en utbyggnad av pipelines över Sverige, vilket är en utmaning och kan ta decennier att genomföra.

10) Det ser ut att finnas tillräckligt med lagringsutrymme för koldioxid under jorden i Sveriges närområde. Exempelvis injicerade Slepinerfältet i Norge problemfritt 0,9 miljoner ton koldioxid per år under 20 års tid.