Året som gick!

Åsa Karlström sammanfattar sitt yrkesår.

Året började med att Betonggalan och siten betong.se var nedlagda. Det skapade givetvis många reaktioner och frågor och för min egen del innebar det att bloggen blev hemlös. Detta löstes genom att den fick flytta till min ganska slumrande hemsida betongbruden.se.

Jobbar mest vinner!

Efter ett tag kom frågan från Roger ifall jag ville fortsätta skriva åt honom, det skulle komma en ny sajt framåt våren. Det var glada nyheter och självklart tackade jag ja och blev en stolt del av betongvarlden.se.

I år var det andra året hos min arbetsgivare Grann Åkeri AB och det känns fortfarande toppen, vi har ett mycket bra samarbete och jag är så tacksam för det. Jag har också hunnit köra lite över ett år på avtal hos Betongindustri vilket jag är mycket glad för, jag trivs fint.

Året har som vanligt bestått av en mängd olika typer av jobb, från villaplattor, trappor, uppfarter, hisschakt, kranfundament och stängsel inne på en anstalt till stödmurar, swimmingpooler och komplicerade tunneljobb m.m. Därtill mängder av sprutbetong.

Roligaste jobben hittills!

Vi har levererat i snöstorm, tagit rast på en snorhal motorväg mitt i natten för att flera personbilar har krockat, vi har levererat långt bort från fabriken i över 30 graders värme vilket är en lika stor utmaning det.

Vi har levererat med helikopter, med hjälp av dykare vid gjutning under vattnet. Vi har jobbat mitt ute i ingenstans och mitt inne i staden, hjälpt privatare som aldrig har gjutit förr och kört till storbyggen. Vi har ställts inför saker som har skitit sig och rett ut dem, inte sällan tack vare den sammanhållning och den goda vilja som finns i vår bransch.

Vi har med hjärtat i halsgropen följt turerna kring cementkrisen och vi är nog många som undrat hur många utanför branschen som verkligen förstår vidden av en cementbrist. Med det senaste beskedet törs man andas igen och hoppas på att det löser sig på bästa sätt för Cementa, gotlänningarna och Sverige, det här är absolut en riksangelägenhet.

Elbilar…hm!

Utöver detta har vi oroats av skenande bränsle- och elpriser och vi som har jobb gör bäst i att hålla hårt i dem för det lär bli värre. Som tur är har jag en bred kompetens och är inte orolig för att bli arbetslös men helt bergsäker ska man givetvis inte vara.

BetongFramtid var en kickoff för den nya sidan betongvarlden.se. Roger var som vanligt lysande och efter pandemin och annat elände märktes det att folk gärna träffades igen. Därefter jobbades det på under sommaren med avbrott för en veckas semester hos familjen och lite senare även några dagars semester i Särna eftersom det tyvärr inte blev något jobb där i år.

I samma veva blev jag erbjuden jobb i gruvan i Kiruna, något jag absolut kommer att åka iväg på då det ju är en stor erfarenhet och jag har länge velat se gruvan. Jag är väldigt tacksam för att min arbetsgivare är tillmötesgående när det gäller mina behov av att vidga mina vyer en smula.

På höstkanten hade vi äntligen en Betonggala igen, det var efterlängtat och det blev en väldigt trevlig tillställning med många intressanta samtal. Därefter var det julbordsdags, tre stycken klarades av före julafton, sedan var jag mer än nöjd med julmaten. I mitten på december kände jag mig trött och sliten och upplevde att min “årsarbetslust” var slut. Den brukar normalt räcka fram till jul men inte i år. Därför var det oerhört skönt att den 22 december ta ur färdskrivarkortet för sista gången i år och sedan gå på 17 dagars semester. Vi ses i januari för nya äventyr, Gott nytt år!

Se filmen från året som gick!